Resor

Sedan 2014 har vår församling hälsat på Kinkenge fyra gånger.
Vid våra besök möts vi av värme, glädje och kärlek av våra vänner.

2014
Var det nio församlingsmedlemmar från A-O som åkte iväg på en 14 dagar resa.  Man besökte vänförsamlingen i byn på landet, men man var även och besökte CEC organisation i närliggande städer. ” En dryg mil ifrån Kinkenge kom vi till en korsning där det var en del människor samlade och pyntade motorcyklar samt en stor banderoll. Överraskade fick vi gå ur bilarna och ta emot varsin sjal. Efteråt åkte vi vidare mot Kinkenge med tutan på hela tiden. När vi kom till utkanten av Kinkenge stannade bilarna och vi fick se folkmassan som väntade på oss. Det var mellan 1000 och 1500 som sjöng, dansade och vevade med palmblad eller blommor. Helt overkligt! Sen gick vi i procession mot huset där vi skulle bo.”

”En gudstjänst i Kinkenge är inte riktigt som en gudstjänst i Asklanda-Ornunga missionskyrka. Det börjar med att man ringer i kyrkklockan en gång och då vet byborna att det snart är gudstjänst, de har oftast inga klockor. När det ringer andra gången ska gudstjänsten börja. Gudstjänsten börjar med sång, sen sång, sen en sång till och däremellan sång av någon av församlingens körer. Sången är stark och själfull och ackompanjeras av trummor och maraccas. Efter sångerna har de flesta kommit till kyrkan och gudstjänsten kan fortsätta,med bibelord,bön och predikan. Om pastorn någon gång i gudstjänsten tycker att församlingen börjar bli lite okoncentrerad, drar han till med ett ”halleluja!”, och då svarar alltid församlingen ”amen!”. När predikan är slut är det offergång där människorna ”dansar” fram och lägger sin gåva i kollektkorgen.”

”Kökspersonalen gjorde ett fantastiskt jobb i deras utekök. Tidigt på morgonen började de med att sopa och göra fint i köket, och de höll på i köket tills sena kvällen. En stor fördel var om man gillade jordnötter och banan för det fick vi till alla mål!”

”Människorna hade trots sin fattigdom väldigt nära till skratt, och hörde de en rytm så bara måste de dansa lite. Vi såg snabbt att de blev väldigt glada om man som vit människa bara rörde lite på sig till musik. Om man då vickade lite på rumpan också var glädjen fullkomlig! Det var lättast att få kontakt med barnen, det var få av oss som kunde någon franska. Barnen var väldigt nyfikna på oss vita och vi kunde kommunicera lite med hjälp av kroppsspråket. Det vi sitter kvar med efter våra dagar i Kinkenge är känslan av mänsklig värme och all den glädje vi mötte.”  

2015
Denna gång var det fem personer från Sverige som åkte till Kongo för att hälsa på vår vänförsamling i Kinkenge. Under dagarna fanns det ett planerat program som bland annat innehöll besök på skolor och sjukhuset, medverkan i morgongudstjänster varje dag, utflykter till marknader och ut på fälten och möten med de äldste i byn med diskussion angående frågor om vänförsamlingen, byns utveckling och församlingens behov och önskningar. Fotboll är en lika vanlig aktivitet i Kinkenge som i Asklanda-Ornunga. Barnen spelar fotboll på rasterna, efter skolan, på kvällarna, Det är ont om bollar och lika ofta används en rund frukt, en hopknuten trasa, eller en annan boll.

De svenska gästerna fick vattnet buret upp till villan varje dag. En dag fick man möjlighet att gå ner till källan som ligger nedanför byn, ca 20 min promenad. Stigen var brant och sluttade farligt på ena sidan. En promenad som kvinnor och barn gör varje dag för att få upp nödvändigt vatten till att användas till dricka, tvätta och diska i.

En annan dag blev det brödbakning på både svenskt och kongolesiskt vis. Bullar och bröd gräddades i en stor ugn och det blev ett härligt bullkalas med de mest bekanta byborna. Under de sista dagarna i Kinkenge delade de svenska besökarna ut olika gåvor. Det var stickade filtar till nyfödda bebisar, nya verktyg till snickarutbildningen, garn och nålar till syutbildningen, svensk flagga till polishuset, barnens bibel på franska till förskolan och söndagsskolan. Dessutom lampor som drevs av solenergi till församlingen och dess annexförsamlingar.

Efter de härliga, gemenskapsbyggande dagarna i Kinkenge reste sällskapet vidare till byn Kingoyi där Sara har bott som liten och Febe har arbetat på 60-och 70-talet. Man besökte även staden Matadi för att hälsa på centret för gatubarn som vi har stöttat från församlingen.

2016 Vi var en grupp på sex personer som hade möjligheten att åka och hälsa på vår vänförsamling i Kinkenge. Vi slogs av den fantastiska värmen när vi klev av planet. Den har hållit sig över 30 grader i princip hela tiden. En stor kontrast till den svenska vintern. Värmen har upplevts högre i städerna då luftfuktigheten har varit högre. När det är svårt att sova på natten för att det är för varmt så vill man inte klaga, bara uppleva att så här är det man tänker sig Afrika. Vi badade också fötterna i Kongofloden och vi hälsade på svenskar som var på tillfälligt besök i landet. Vi hade förmånen att få en vän i Kinkenge som var engelskalärare och som tolkade för oss mellan engelska och franska/kikongo. Hon hette Monica och gjorde jobbet väl. Vi var tillsammans hela veckan och hon tolkade både enkla vardagssaker och vid svåra möten då vi t.ex. pratade jämställdhet, kvinnors rättigheter och kvinnohälsa. Vi kunde också fråga Monica om det kongolesiska samhället: Vad är tabu? Hur ska man uppföra sig? Vad är ok och inte?

Vår vistelse i Kinkenge blev full av aktiviteter som dels var planerade av dem, men vi fick också önska och bestämma vad vi själva var intresserade av. Vi fick vara med och se på hur vattenförsörjningen fungerar i byn. Vi besökte de naturliga källor där byborna hämtar vatten, samt inspekterade de cisterner som finns vid husen för regnvatten. Med små enkla medel kan man effektivisera regnvattensamlingen och vi uppmanade byn att gemensamt ta långsiktiga beslut angående dricksvattnet. De problem som finns i byn och som byborna har framfört till oss har vi inte försökt att lösa. Vi vill inte vara ”svenskar som kommer och ordnar allt”. Vi har ställt motfrågor, skapat diskussion och bett dem att göra en vision, en prioriteringslista och uppmanat dem att arbeta ideellt för något de brinner för som kommer hela byn till del. Med små enkla medel kan man komma långt men det krävs också kunskap och organisationsförmåga.

2018
I juni 2018 åkte 5 församlingsmedlemmar till Kinkenge. Under den 10 dagar långa vistelsen i byn hälsade de på på sjukhuset, i skolor, de var med på daglig bön och gudstjänster. De hade möte med vänförsamlingskommittén i Kinkenge församling och samtalade om framtiden. Vid två tillfällen var det möte med enbart kvinnor för att prata om livet och drömmar. De spelade volleyboll med barnen och ungdomarna.

I Kinkenge satte Febe några av de yngre männen i arbete för att bygga en spis som scouterna hemma i Asklanda-Ornunga har byggt i vår. Ritningen och bilderna från scouternas spis var mycket till hjälp och när de åkte därifrån skulle murbruket torka. Målet med spisen var att skapa en effektivare matlagning.

Resenärerna hälsade på studenten Matondo Malanda på den skola med internat där han bor och studerar. Matando är döv och fick möjlighet att börja skolan för första gången för två år sedan som 25-åring, tack vare medel från församlingsmedlemmar i Asklanda-Ornunga. De blev överväldigade av den goda undervisning som ges på teckenspråk. Skolan driver bland annat fisk- och risodlingar och eleverna lär sig ett yrke.