Tonår 100 år – en jubileumsberättelse

För att fira att vår Tonårs-verksamhet i år har fyllt 100 år, bad vi i Informationsutskottet Leif Brunnegård att skriva en jubileumsberättelse om den tid som varit, och lite om allt som hänt under dessa år.
Vi är mycket glada över att Leif tackade ja till detta uppdraget. Och under året har vi i tre delar kunnat läsa den här jubileumsberättelsen i vårt programblad. Nu kommer här också hela berättelsen samlat på ett ställe.

Tonår fyller 100 år – del 1

Vår församling bildades 1877 och redan 1880 nämns det i årsberättelsen att man hade söndagsskola. Våren 1898 inbjöd lärarinnan Alma Stork till det första ungdomsmötet i sitt hem på Lilläng.  Det vi idag kallar konfirmationsläsning startade i vår församling 1917 med namnet Bibelskola. År 1921 bildades juniorföreningen för att erbjuda ungdomarna en verksamhet när de slutat söndagsskolan och innan det var dags för Ungdomsföreningen.

Församlingen har gett ut tre jubileumsskrifter, 1952, 1977 och 2002 där jag hämtat en hel del fakta, jag har pratat med tidigare Juniorer och Tonåringar och jag har också egna minnen från vårt tonårsarbete.  

I jubileumsboken 1952 berättar pastor Th W Torolphi bland annat om Juniorföreningens 30 första år. 

År 1917 hölls bibelskola med pastor Erik Olsson som lärare. Med sitt varma intresse för juniorarbetet sökte han väcka tanken på upptagande av juniorverksamhet. Några möten hölls också, men det hela stannade vid detta försök. 

Från våren 1921 kan juniorverksamheten i vår bygd räkna sin tillvaro. I föreningens första årsberättelse heter det: ”vid Asklanda-Ornunga Missionsförsamlings årsmöte i januari 1921 väcktes frågan om juniorverksamhet på platsen. Tanken var inte ny, och då det ansågs finnas lämpliga ledare för att kunna realisera densamma, beslutade församlingen enhälligt upptagande av juniorverksamhet. Pastor Th W Torolphi valdes till ledare och att lärarinnan Hilda Bäckman och folkskollärare Eskil Hansson skulle biträda i arbetet. 

Den 27 maj hölls ett konstituerande möte vid vilket samtliga närvarande, 23 ungdomar, antecknades som medlemmar i den nybildade föreningen.”

Medlemsantalet har växlat rätt avsevärt. År 1934 var medlemssiffran uppe i 55. Medlemskapet upphörde det år medlem fyllde 18 år.  Medlemssiffran 1952 var 29. 

Under åren 1921-1952 har föreningen haft cirka 235 medlemmar. Av de ungdomar som utgått ur juniorföreningen, har omkring 75 stycken anslutit sig till församlingen här eller annorstädes.

Juniorföreningen har underhållit en skolgosse i Kongo sedan 1932. 
Så långt pastor Thorolphis berättelse.

Vad gjorde man på juniormötena?
När juniorföreningen bildades hade man sina samlingar i missionshuset som byggts 1877. Bibelstudier förekom regelbundet liksom arbetsmöten, där pojkarna sysslade med enklare träslöjd och flickorna broderade dukar och andra handarbeten. som sedan såldes på missionsauktionen.

En annan typ av möten kallades programmöten och då fick juniorerna själva medverka med programmet. Under en period fanns det flickornas afton och pojkarnas afton vilket innebar, att det var antingen flickorna eller pojkarna som svarade för programmet.

På Valborgsmässoafton var man inbjudna till vårfirande i Kvinnestad och under några år var det midsommarfirande någonstans i bygden.

Konfirmationsundervisning
Det vi numera kallar konfirmationsundervisning hette inom Svenska Missionsförbundet från början Bibelskola. I vår församling hölls den första Bibelskolan 1917. Som regel hölls Bibelskola vartannat år. Bibelskolan leddes av pastor Thorolphi fram till hans pensionering 1956.  

Läger och Juniorresor  
I våra jubileumsskrifter nämns inget om lägerverksamhet, men vi vet att från vår förening åkte man på Ljurhallalägret, som hölls på Stora Långareds gård. Juniorlägren på Långared började i slutet på 1920-talet.

Runt 1950 började man göra utflykter med buss. Jag har hört berättas om en dagsresa till Visingsö. År 1950 åkte man till Dalarna och 1952 Köpenhamn, men man var också på Öland och i Oslo, vilka år det var är jag inte riktigt säker på. Dessa resor varade i flera dagar.

Tonår fyller 100 år – del 2

Hur ungdomsarbete skall utformas har alltid varit ett diskussionsämne. År 1958 tillsatte församlingen och ungdomsföreningen en kommitté för att utreda hur arbetet borde bedrivas. 

Man kom fram till att slå samman Juniorföreningen och Ungdomsföreningen. År 1959 antog man nya stadgar och den nya föreningen fick namnet Asklanda-Ornunga SMU. 

Den nya föreningen fick gemensam styrelse, ”Ungdomsrådet” och gemensam kassa. Föreningen fick två underavdelningar, SMU-senior och SMU-junior, som leddes av var sitt utskott. 

Ordförande i juniorföreningen var från starten 1921 till 1956 pastor Torolphi. Han efterträddes av Sten Benjaminsson, som även fortsatte som ordförande i det nya juniorutskottet till år 1964. Leif Brunnegård tog över och efterträddes 1969 av Lars Dalén. 1977 blev Kjell Johansson chefsledare och år 1980 tog Annelie Rydler över. År 1986 efterträddes hon av Olof Svensson. År 2002 blev Annica Claesson tonårschef.

Sammanslagning
Församlingarna i Kvinnestad och Landa hade en gemensam juniorförening, men i slutet av 1960-talet önskade man att få gå samman med Asklanda-Ornunga, så 1968 begärde SMU-föreningen att få ändra sina stadgar och välkomna Kvinnestad-Landa SMU. Efter församlingarnas godkännande av stadgeändringen var sammanslagningen ett faktum, och föreningens namn blev Asklandakretsens SMU.

Under några år hade de sammanslagna juniorföreningarna en del av juniormötena förlagda till Landa Missionshus.

Programmen för Tonår har naturligtvis växlat genom åren. Ett program som funnits med hela tiden är Bibelstudiet. 

En annan viktig del i Tonår är läger. Typen av läger har varierat. En del läger har varit enbart för vår förening, andra har varit tillsammans med föreningarna i vårt närområde. Vi har också deltagit i distriktsläger. Ibland har det varit weekend-läger och ibland veckoläger. 

Ungdomssångarna
Redan 1922 talas det i protokollet om juniorkören.  Under årens lopp har Juniorföreningen haft en sånggrupp, som varit mer eller mindre aktiv. I slutet av 1940-talet fanns det en ungdomskör som leddes av Disa Sääf.

Runt 1960 fanns det en kvartett bestående av Inger Claesson, Lena Dalén, Birgit Alriksson och Ella Claesson som 1962 växte till en grupp som kallade sig Ungdomssångarna med Ella Claesson som ledare. 

Efter några år tog Olof Rydler över ledarskapet. Ungdomssångarna medverkade ofta i församlingens gudstjänster och deras sång var mycket populär.

Ungdomssångarna var som störst 1985–1986 då man övade in en musikal som blev mycket uppskattad. Från 1995 och några år framåt hade vi en ungdomskör tillsammans med SMU i Vesene, Ljung och Jällby. Den hette FGC, Farmer Gospel Choir.

Idrott
För att skapa bättre förutsättningar för bollspelen utomhus sökte SMU under flera år efter lämplig mark för att anlägga en bollplan. Frågan kunde lösas i samband med tillbyggnaden av kyrkan 1974–76 och planen invigdes år 1978. Kommunen överlät en del av skoltomten till församlingen på villkor, att skolan fick disponera annan mark i stället. Genom tillmötesgående av Johannes Edvardsson, Bergsgården kunde SMU köpa ett markområde i anslutning till kyrktomten. Den iordningställdes till fotbolls- och volleybollplan. 

I den stora motionshallen i kyrkans källare fick Tonår goda möjligheter att bedriva till exempel bordtennis- och landhockeyspel. 

Ungdomsledare
År 1990 anställdes Anette Johansson (nu Svensson) från Loo som vår första heltidsanställda ungdomsledare. Hon stannade till 1991. Stefan Andersson var ungdomsledare 1991–92, Per Andersson 1995–96, Karin Einarsson (nu Brunnegård) 1997–99 och Birgitte Opstad (nu Svantesson) 1999–2000.

Källa: Församlingens jubileumsskrifter

Tonår fyller 100 år – del 3

Så är det dags för det sista avsnittet om Tonårs hundraåriga historia. Många av oss har minnen från det som först kallades Juniorförening, sedan blev SMU-Junior därefter Tonår och nu säger vi Café Upp&Ner. 

Spelar, pratar och tittar
I församlingens verksamhetsberättelse år 2011 står det bland annat under rubriken SMU.

På onsdag eller torsdag kan man gå på tjejgruppen. Där pratar man om saker och ting i livet som är aktuella, samtidigt som man fikar eller äter något gott. På fredag är det Café Upp&Ner. Här tillbringar man kvällen i kyrkan från klockan 20 fram tills man blir trött, vilket ofta blir en bra bit efter midnatt. Under kvällen spelar man spel, pratar, tittar på film med mera. 

Emil minns
Jag har varit lite nyfiken på namnet Upp&Ner, så jag kontaktade Emil Jonzon som var vår ungdomsledare 2006 – 2008 och frågade honom. Han tror att det var Mats Ekström som började med cafékvällar och så skriver Emil:

Det var dock jag som gav cafét namnet Upp&Ner. Tanken med namnet var bland annat att spegla det faktum att vi under dessa kvällar rörde oss fritt mellan flera våningar i kyrkan biljardrummet/tv-spelsrummet där uppe, caféluckan och sofforna på marknivå, och sedan sporthallen och musikrummet i källaren. Men Upp&Ner stod också för att kvällarna kunde bli lite vilda och galna – och att det skulle vara okej inom vissa givna ramar.

Elof har rekordet
I de tidigare avsnitten har jag berättat om vilka som varit chefsledare för Tonår. Men det finns ingen som väljs till det numera. Sist i raden är Annika Claesson, hon hade uppgiften mellan åren 2002 –2012. Jag frågade henne om någon programpunkt som hon minns med glädje. Svaret blir Nobelfesten. Det hade vi med några års mellanrum. Då åt vi en tre rätters middag och naturligtvis var vi festklädda och vid något tillfälle delade vi också ut Nobelpris.

Annika fick ingen vald efterträdare, det blev ungdomsledaren som är ansvarig för tonårsverksamheten.

Vid årsmötet 2015 valdes tonårsledare men inte vid årsmötet 2016. Då valdes bland annat caféledare. 

Jag ringde Jakob Johansson som är Equmenias ordförande och frågade om vi inte har något Tonår i Asklanda-Ornunga längre. Men det har vi, svarade Jakob, vi har ju ändrat namn tidigare under de hundra åren. Just nu heter vårt tonårsarbete Café Upp&Ner.

Sebastian Eklunds tjänst var lite annorlunda, han var ungdomsledare till 75 procent och ett projekt på 25 procent för sång och musik. Det var en bra kombination. 

Vi är många som varit ledare i juniorföreningen/Tonår/ Cafékvällar. Rekordet har Elof Albinsson, han var tonårsledare från höstterminen 1981 – vårterminen 2017, alltså 36 år. På andra plats kommer pastor Thorolphi, från årsmötet 1921 till och med vårterminen 1956, med 35 år och därefter kommer Annelie Rydler med 30 ledarår.

Läger har funnits med i tonårsarbetet i många sekler. Först nämns Stora Långared, Sämsjöborg och Sjövik, men under senare år heter lägren Explore och Branäs.

SMU blev Equmenia 
På SMU:s årsmöte 2013 beslöt man att byta namn till Equmenia Asklanda-Ornunga och lördagen den 22 februari 2014 var det fest.  Så här stod det i Alingsås tidning:

Lördagskvällen i Asklanda-Ornunga missionskyrka blev en verklig festkväll. Asklanda-Ornunga SMU bytte namn till Equmenia i Asklanda-Ornunga vid sitt årsmöte i augusti, men det var först nu som man lite mer officiellt markerade namnbytet.

Hur är det idag?
Jag ringde vår nuvarande ungdomsledare Filip och frågade. 

Vår tonårsverksamhet är Café Upp&Ner. Vi träffas klockan 20 på fredagskvällarna och börjar med lite olika program, så har vi en andakt och sen blir det häng och det kan dra ut på tiden.

Någon gemensam fika har vi inte, men vi har en kiosk där vi kan handla något att äta. Vi brukar vara omkring 30 ungdomar en fredagskväll. 

Före pandemin gjorde vi ofta gemensamma lördagsutflykter till olika kyrkor, det hoppas vi kunna börja med snart igen.

Våra ungdomsledare
Anette Johansson (nu Svensson) 1990-1991, Stefan Andersson (nu Curenstam) 1991 – 1992, Ingen anställd 1993 och 1994, Per Andersson 1995–1996, Karin Einarsson (nu Brunnegård) 1997 – 1999, Birgitte Opstad (nu Svantersson) 1999 – 2000, ingen anställd 2001, Henrik Claesson 2002–2003, David Lundin 2003 – 2004, Mats Ekström 2004 – 2006, Emelie Gard 2005 – 2006, Emil Jonzon 2006 – 2008, Malin Gustavsson 2008 – 2011, Martina Green 2011 – 2013, Rebecka Persson 2013 – 2015, Marielle Henriksson 2015 – 2016, Sebastian Eklund 2016 – 2019, Filip Åsbogård, 2019 – 

Vi tackar alla dessa ungdomar för ett fint jobb i vår församling.

Leif Brunnegård

• Dela